Långdistansförhållanden

I torsdags var jag på bio, Going The Distance hette den.
Eftersom jag trodde att filmen inte skulle vara något för min sambo tog jag med mig min vän Heidi.
Vad jag skrattade, det var en jätte rolig kärleks komedi som fick mig att skratta så tårarna rann på vissa ställen. Brukar inte tycka att komedier är så roliga för de brukar bli lite överdrivna men denna var jätte bra. T.o.m. att jag skulle kunna se om den igen med min sambo. Ja, faktiskt. Om killen gillar lite romantik så gillar man den.

I filmen så träffar ett par varandra av en slump och tycke uppstår mot deras vilja. Garrett (Justin Long) bor i New York och Erin (Drew Barrymore) i San Francisco och det betyder väldigt långt mellan varandra.

Genom många samtal, sms och något som ska likna telefonsex så får de det hela att gå ihop, eller? Garret har 2 tokiga kompisar som ställer till både det ena och det andra och hade inte de varit med så hade filmen varit ännu en tråkig romantisk film, men med dessa 2 galningar så blir filmen riktigt skit kul.

Ang. telefonsexet de försöker ha så förstår jag varför jag inte har gett mig på det någon gång. Nån har försökt nån gång men näää, det är inget för mig och tydligen inte för dem heller.

Jag hade som helst inga förväntningar på denna film men många glada skratt blev det och man kan lika gärna gå med sin sambo, pojkvän eller en kompis på denna. Kan varmt rekommendera denna film.
Även trevlig att se att Drew börjar växa upp och bli en riktig kvinna, en bra skådespelare helt enkelt.