Jag är ingen expert på relationer och heller ingen separations expert men det är aldrig roligt att separera. Oavsett om båda vill det eller om det bara är den ena.
När ett förhållande håller på att spricka kastar man mycket skit på varandra. Många ggr säger man saker som man kanske inte menar och sekunden senare man sagt det funderar man på vad man egentligen sa. Men då är skadan redan skedd.
I vårat fall så älskar vi varandra fortfarande men tydligen inte tillräckligt för att vi kan överleva varandras brister. Eller kan vi det? Blir det bättre om vi flyttar till ett varsitt hem och börjar lite om på nytt men ändå tillsammans? Har alltid sagt att har det en gång börjat strulat så blir det inte bättre. Hittills så har det stämt för mig i mina få förhållanden jag har haft. Det är inte första gången vi är på glid med varandra heller.
Det jobbiga i en separation är oxå när vänner ska börja lägga sig och säga saker och ting som de inte har en aning om. Hur vet de hur vi har haft det egentligen, vet de bakgrunden till att detta? Att börja kasta skit på den andres sambo (eller ex) men inte direkt till personen tycker jag är jätte dåligt men som sagt man säger oftast saker och ting som man kanske inte menar när man är sårad.
Jag har fått tagit mycket skit de senaste dagarna pga. att många tycker att jag hängt ut min sambo här på bloggen men jag står för vad jag sagt och det är mitt sätt att få ut min ilska jag har inom. Om det är någon som tycker att det är fel, säg det då här eller direkt till mig för att gå via min sambo tycker jag bara är fegt. Om ni har rätt att tycka något så borde ni ha mitt nummer så ni kan ringa och säga det annars borde ni vara tysta tycker jag för ni vet inte allt det gör ingen, bara vi. Bara vi två, Magnus & jag.
En sak är iaf klart, vi håller på att fixa till huset så gott det går för försäljning. Mäklaren kommer på torsdag. Och visar det sig att det blir svår sålt, ja då får vi försöka överleva här tillsammans tills det blir sålt. Sen hur det blir sen, det tar vi då. Men som det känns nu iaf så lutar det mot att vi blir särbo, bra eller dåligt alternativ? Ja det visar sig. Kankse mister jag en god vän som inte längre orka höra på mig eller så stöttar hon mig till fullo, det visar sig.
kära mona påna, genom att skapa en blogg om livets funderingar har du öppnat dörren till ditt liv och presenterar det i offentlighetens ljus. Var inte det också meningen? Och vem har rätten att säga till dig vad du ska säga och tycka på din egen blogg? Å andra sidan så måste man ta etikdiskussionen. Vad är god nätetikett? VAd får du säga? Vad får du inte säga? Hade du varit anonym så hade kritiken mot dig inte kommit upp alls, men nu är du ärlig och säger vem du är och hur du mår och du mår skit och din sambo och ert numera trasiga förhållande är del i hur du mår skit. Din blogg är din sfär, och är den inte just nu ett sätt för dig att hantera och bearbeta din egen sorgeprocess?
SvaraRaderaJag tror du vet innerst inne om du gör rätt eller inte, lita påden känslan. Kramar
Jamen precis, jag säger precis vad jag tycker och tänker här. Tack för att du tror på mig och mina galenskaper.
SvaraRaderaÖnskar jag hade varit där med dig nu...Du gör säkert helt rätt,när det är så du känner.Ärlighet varar längst..Kram på dig!
SvaraRaderaJa det är inge roligt att du bor så långt bort
SvaraRadera