Sitter i lugnan ro och kollar på en film på fm idag när jag helt plötsligt hör något som rasslar till från sovrummet.
Hunden låg hos mig och tittade undrande på mig om vad det kunde vara.
Äsch, det var väl katten tänkte och hörde inget mer.
Efter en stund så hör vi mer rasslande och både jag och Curry flyger upp och undrar vad som händer.
I hallen så ser jag min 10 år gamla katt skutta och hoppa livligt lekande med något. Oj, så där allert var det längesedan man såg honom tänkte jag när jag ser att det är ju faktiskt något levande han har där.
En fågel!! En blåmes!!
Och hur i helskotta har den kommit in undrar jag och under tiden försöker fågeln fly min katts hungriga käftar. Till slut så får TinTin grepp om fågeln och den slutar att andas samtidigt som han vackert och elegant lägger ner den framför mina fötter och visar och säger:
- Titta mamma vad jag har varit duktig!
-jaja, dutti katt säger jag å klappar fin på huvudet samtidigt som jag föser honom därifrån.
Bläää, gillar inte alls detta moment att ta ut en död fågel vilket har hänt några ggr men det är mycket och då menar jag MYCKET bättre än de ormar han kommer insläpande med.
Det visar sig sen att det lilla knytet har tagit sig in i den lilla, lilla springan vi hade öppet i sovrummet. Det blev hans död, tyvärr.
Så nu blir det att ta fram dammsugaren och få bort alla fjädrar som finns i huset efter det lilla knytet. Hans polare smaskar vidare på den goda nya maten de fått. Hoppas bara inte att han hade en stor familj att mätta som nu blir utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar