Hur mycket orkar man?

Ja det är lite jobbigt nu kan jag säga, så därför kanske det inte blir så mycket inlägg framöver för jag tycker inte att jag har något skoj att berätta om.

Var hos min vän Linda i veckan och vi pratade om att en olycka kommer sällan ensam och det kan man ju säga att det gör det verkligen inte för mig. Det kommer olycka på olycka. Hon sa även att man får så mycket som man orkar med, men hur mycket orkar man verkligen? Jag har haft 2 tunga perioder de senaste åren och ja visst jag tog mig ur dem oxå men blir jag nå lyckligare för det?

Som ni vet så håller jag och Magnus på att separera. Och en separation är aldrig rolig. Tills huset blir sålt så bor och lever vi under samma tak. Visst vi bråkar och tjafsar inte men det är jobbigt ändå. Senast i helgen var vi på bio ihop men ändå, det är jobbigt.

Sen så mitt återbesök till Mammografin får mig att fundera en hel del. Man oroar ju sig oftast mer än vad man ska men det är lätt att säga. Har själv varit den som tröstat och peppat inför ett återbesök men nu är det jag som är där och ja det känns skillnad.

Igår ringde farbror polisen till mig och jag fick ta ett förhör via telefonen. Och efter det samtalet så kokade jag. Ledsen och sårad som så många gånger förr. Mer vill jag inte gå in på det.

Sen så hände en annan grej igår som inte heller fick mig att jubla. Men pga de inblandade så vill jag heller inte gå in mer på det.

Vad jag vill säga med detta vet jag inte riktigt men det känns kanske lite bättre nu när jag fått skriva av mig lite. Har många ggr funderat på att skriva en bok och de tankarna ligger ännu närmare nu.

Ha en super najs helg allihopa. Själv ska jag stå på loppis och hoppas jag drar in massor av kulor så jag kan shoppa lite nytt för då blir mitt humör bra!!